Nu slog det mig.

Inte förrän nu har jag kommit att börja sakna att komma hit varje dag. Nu slog det mig att jag aldrig med kommer att komma in i denna lägenheten, den som jag städar och gör så fint för att någon annan varje dag ska sätta nykeln i låset och känna "här är jag hemma!".

Det slog mig som ett slag på käften, vad händer om jag inte känner att min snart alldeles egna lägenhet är mitt "hem", att jag inte känner någon hemlängtan. Och lilla Milton, var ska han springa på alla ytor som vi har haft nu, vi kommer flytta till hälften av ytan.

Nu känns det helt plötsligt inte sådär skönt att komma härifrån som det tidigare känts, nu känns det mest tomt och obehagligt.

Jag vet inte om jag gillar det här något mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0